Hästfeber är inte att leka med
Det finns många sjukdomar som kan drabba oss. Den senaste tiden har det varit mycket snack om influensa och den nya farsoten har döpts till svininfluensa. Den sägs vara riktigt farlig, trots att den förmodligen inte är så mycket värre än vanlig säsongsinfluensa. Fast det vet man ju egentligen inte så mycket om...
Så hela hösten har svenskarna stått uppställda i långa rader frö att bli vaccinerade. Och det är ju bra. Ingen vill väl egentligen vare sig bli smittad av, eller sängliggande i, svininfluensa.
Ett virus som det däremot inte går att vaccinera sig mot är virus Equs - Hästfeber. Till skillnad från svininfluensan är hästfeber i regel obotlig. Eller rättare sagt, hästfeber ligger latent och besvären uppträder vanligen i perioder, men brukar vara kraftigast under vår och sommar. De svårast drabbade har dock inte några symptomfria perioder ens under vintern.
I regel smittas man av hästfeber redan som barn. Sjudkomen tilltar sedan i tonåren för att eventuellt klinga av något i 15-17 årsåldern. Men den brukar blossa upp ganska fort igen. Men då har patienten vanligtvis lärt sig ett visst mått av egenvård, och han - eller hon, för den delen - brukar kunna bota sig själv även vid påtagliga besvär. Därmed kan sjukdomen i bästa fall hållas i schack.
Det vanliga är alltså att sjukdomen sitter i hela livet. Vissa tillfrisknar visserligen i tonåren, men ju högre upp i åren symptomen finns kvar, desto svårare är det att bota hästfeber. I regel brukar dessutom medicinerna bli dyrare ju äldre man är. Medicinerna vid riktigt svårartad hästfeber tenderar att kunna bli mycket dyra!
Det finns dessutom olika faser av hästfeber: En akut fas och ett mer utdraget förlopp. Typiska symptom på sjukdomen är att man på våren/sommaren drabbas av rastlöshet och ett överdrivet behov av att ägna all sin lediga tid åt sin häst/hästar. Somliga - i synnerhet de drabbades män och pojkvänner - skulle nog gärna vilja kalla det för patologisk fixering.
Ett annat klassiskt syptom är att kvinnan, för oftast är det en kvinna, till synes utan anledning börjar springa runt i butiker, på mässor för att inhandla varor. Att en i övrigt shoppinghatande person tillbringar timmar eller rent av dagar i affärer, på tävlingar och mässor och dessutom kommer hem med schabrak, lindor, paddar, träns, grimmor, handskar, västar och liknande är ett allvarligt sjukdomstecken. En annan tydlig varingsklocka är för övrigt ett överdrivet läsande av hästtidsskrifter.
De allvarligaste symptomen på hästfeber är oftast knutna till vårmånaderna. Men i regel krävs det ingen akut vård.
Det bästa omgivningen kan göra är faktsikt att låta den drabbade bota sig själv, med förhoppningen att symptomen på - åtminstone tillfälligt - klingar av inom loppet av en eller ett par veckor.
Det finn dock ett undantag från denna regel. Det är om de anhöriga upptäcker att det försvunnit pengar ur hushållskassan, eller att den drabbade börjar smussla, smyga el dra sig undan efter sina shoppingrundor. Då kan det vara fara å färde.
Detsamma gäller om anhöriga hittar påsar, kartonger i soptunnan och den sjuke på fullt allvar hävdar att det är gamla påsar och kartonger som legat i stallskåpet i många många år och inte alls är nyinköpta.
Detsamma gäller förövrigt exklusiva pannband, dyra senskydd, elektronisk utrustning till transporten. Undanhållanden av ett stort antal oanvända täcken är också ett sjukdomstecken som måste tas på absolut största allvar.
Längre fram på säsongen har ofta den mest prylorienterade sjukdomsfasen klingat av något. Då uppträder i stället en annan typ av symptom, nämligen ett överdrivet pratande om olika behandlingar, träningar, tävlingar, ett ständigt planerande av tävlingsmeetings runt om i landet.
Detta följs sedan av längre eller kortare perioder av frånvaro. Den fegersjuke upplever nu ofta arbete, barn och familj som underordnade detaljer och ett normalt socialt umgänge som förspilld hästtid. Hästkompisarna är de enda som räknas.
Allvarliga former av hästfeber är alltså inte att leka med, eftersom de kan leda till både ekonomiska svårigheter och social isolering. I värsta fall till såväl ekonomisk som social misär...
Låt mig tillägga: till skillnad från svininfluensan finns ännu inget godkänt vaccin mot hästfeber!!!
Så hela hösten har svenskarna stått uppställda i långa rader frö att bli vaccinerade. Och det är ju bra. Ingen vill väl egentligen vare sig bli smittad av, eller sängliggande i, svininfluensa.
Ett virus som det däremot inte går att vaccinera sig mot är virus Equs - Hästfeber. Till skillnad från svininfluensan är hästfeber i regel obotlig. Eller rättare sagt, hästfeber ligger latent och besvären uppträder vanligen i perioder, men brukar vara kraftigast under vår och sommar. De svårast drabbade har dock inte några symptomfria perioder ens under vintern.
I regel smittas man av hästfeber redan som barn. Sjudkomen tilltar sedan i tonåren för att eventuellt klinga av något i 15-17 årsåldern. Men den brukar blossa upp ganska fort igen. Men då har patienten vanligtvis lärt sig ett visst mått av egenvård, och han - eller hon, för den delen - brukar kunna bota sig själv även vid påtagliga besvär. Därmed kan sjukdomen i bästa fall hållas i schack.
Det vanliga är alltså att sjukdomen sitter i hela livet. Vissa tillfrisknar visserligen i tonåren, men ju högre upp i åren symptomen finns kvar, desto svårare är det att bota hästfeber. I regel brukar dessutom medicinerna bli dyrare ju äldre man är. Medicinerna vid riktigt svårartad hästfeber tenderar att kunna bli mycket dyra!
Det finns dessutom olika faser av hästfeber: En akut fas och ett mer utdraget förlopp. Typiska symptom på sjukdomen är att man på våren/sommaren drabbas av rastlöshet och ett överdrivet behov av att ägna all sin lediga tid åt sin häst/hästar. Somliga - i synnerhet de drabbades män och pojkvänner - skulle nog gärna vilja kalla det för patologisk fixering.
Ett annat klassiskt syptom är att kvinnan, för oftast är det en kvinna, till synes utan anledning börjar springa runt i butiker, på mässor för att inhandla varor. Att en i övrigt shoppinghatande person tillbringar timmar eller rent av dagar i affärer, på tävlingar och mässor och dessutom kommer hem med schabrak, lindor, paddar, träns, grimmor, handskar, västar och liknande är ett allvarligt sjukdomstecken. En annan tydlig varingsklocka är för övrigt ett överdrivet läsande av hästtidsskrifter.
De allvarligaste symptomen på hästfeber är oftast knutna till vårmånaderna. Men i regel krävs det ingen akut vård.
Det bästa omgivningen kan göra är faktsikt att låta den drabbade bota sig själv, med förhoppningen att symptomen på - åtminstone tillfälligt - klingar av inom loppet av en eller ett par veckor.
Det finn dock ett undantag från denna regel. Det är om de anhöriga upptäcker att det försvunnit pengar ur hushållskassan, eller att den drabbade börjar smussla, smyga el dra sig undan efter sina shoppingrundor. Då kan det vara fara å färde.
Detsamma gäller om anhöriga hittar påsar, kartonger i soptunnan och den sjuke på fullt allvar hävdar att det är gamla påsar och kartonger som legat i stallskåpet i många många år och inte alls är nyinköpta.
Detsamma gäller förövrigt exklusiva pannband, dyra senskydd, elektronisk utrustning till transporten. Undanhållanden av ett stort antal oanvända täcken är också ett sjukdomstecken som måste tas på absolut största allvar.
Längre fram på säsongen har ofta den mest prylorienterade sjukdomsfasen klingat av något. Då uppträder i stället en annan typ av symptom, nämligen ett överdrivet pratande om olika behandlingar, träningar, tävlingar, ett ständigt planerande av tävlingsmeetings runt om i landet.
Detta följs sedan av längre eller kortare perioder av frånvaro. Den fegersjuke upplever nu ofta arbete, barn och familj som underordnade detaljer och ett normalt socialt umgänge som förspilld hästtid. Hästkompisarna är de enda som räknas.
Allvarliga former av hästfeber är alltså inte att leka med, eftersom de kan leda till både ekonomiska svårigheter och social isolering. I värsta fall till såväl ekonomisk som social misär...
Låt mig tillägga: till skillnad från svininfluensan finns ännu inget godkänt vaccin mot hästfeber!!!
Kommentarer
Trackback
